ingenbloggiskogen

Jag är så vansinnigt less på att raka benen. VANSINNIGT. "Meeen alltså det är ju inte direkt nån som tvingar dig att göra det??" tänker ni då men det är det! Inte mindre än tre små djävulsliknande figurer har byggt varsin ful liten stuga med tillhörande utedass på mina axlar och där sitter dom och petar på mig konstant om jag inte gör det. Det är Vanan, Okvinnlighetskänslan samt Samvetet (gentemot min stackars sambo som är den som blir drabbad så att säga).

 

Numera går jag och vaxar mina spiror och det är ju det bästa man kan göra, värt både pengarna och smärtan flera gånger om eftersom det håller i flera veckor. Jag och Jennie diskuterade det här förra veckan för hon hade bokat tid för att bli av med vaxningsoskulden och var lite nervig. Jag fick bland annat ett sms där det stod: "Hur gjorde man förr i tiden?? Då klippte man väl knappast håret?! O då brydde sig ju männen inte alls!" Oooooch som vanligt råkar jag veta EXAKT hur det gick till, alltså hur det kom sig att människan började raka sina ben:

 

I ett av mina tidigare liv, på stenåldern närmare bestämt, så levde jag i en grotta med min jägarflock (dåtida Brad Pitt, Cristiano Ronaldo, Annelie och sist men inte minst Paul Rudd som vi tagit med för att liva upp stämningen ännu mer). Henke bodde i en grotta lite längre på gatan och vi var inte ens vänner på den tiden för han hade så ful uteplats och han stal dessutom vår mat eftersom han var samlare och inte kunde det där med jakt. Jennie hade grottan mitt emot, hon var egen företagare i inredningsbranschen och sålde bland annat spjut och sånt som kunde vara bra att ha hemma. Jag hade inget jobb däremot jag, min heltidssysselsättning var att lista ut hur fan jag skulle bli av med håret på benen.

 

Ja för det var där det började, it's all my fault! Ingen hade någonsin brytt sig om att ta bort hår tidigare men eftersom jag inte hade nåt annat för mig så föll det sig såhär! Det blev lite av en sport. När jag väl hade kommit på att det enda fungerande alternativet var att hacka av varje litet hårstrå med en sten så blev ju det min nya heltidssysselsättning, för när man väl var klar med hela benet så var det bara att börja om där man startade eftersom det tog sån jävla lång tid att det redan hade hunnit växa tillbaka. Så gjorde man alltså förr och nu är vi där vi är idag! Frågor på det?

 

...en mörk mörk höstnatt med regn och dimma på flera olika plan. Folk var fulla och jag skjutsade ner dom på krogen när kalle med kollen (någons chef och halvvägs till lastgammal) plötsligt kommenterade det som spelades på radion för tillfället.

 

Han: Men vad äre för musik!? Har ni inte typ rock..klassiker!?
Jag: Haha, men vadåååårå, det är ju duuuuubstep!

Han: AHAHHAHAHHAA, dampstep!?!?!?! Vafan är det för jävla låt!?!