ingenbloggiskogen

Livets stora frågor tycker jehovas att dom kan ge svar på om man googlar lite, men jag gör det så mycket bättre så varför slösa bort en massa tid på dom. Vad är meningen med livet? Hohoho djupa frågor tänker ni nu och hehehee japp fast..näe. Jag tänker inte gå in så mycket på de stora sakerna som gud, big bang, apor, hockey, evolution och sånt utan mera ta upp det som dom flesta skulle svara på den frågan; "EHhhh det är ju typ att hitta nån att leva med, flytta ihop och skaffa barn och sånt" Om ni bara visste hur mycket jag önskar att det här var en talande blogg så ni kunde höra hur jag tänker mig att det låter när folk säger sånt för övrigt. Visst är det så att det är en del av framtiden för typ..alla, men sanningen är den att jag får utslag av att bo med nån länge än en vecka och då spelar det ingen roll vem det är.

Jag fullkomligt älskar att bo själv. Jag gör preciiiiiiis vad jag vill när jag vill och jag behöver inte ta hänsyn till att nån annans grejer och smutsiga kläder ska få plats. Jag äter när jag vill, vad jag vill och vart jag vill, bestämmer själv vad jag vill se på tv och kan låta dosan ligga på vardagsrumsbordet utan att den på något mystiskt sätt går upp i rök och kanalerna ändras varannan sekund. Jag kommer och går som jag vill, jag lyssnar på musik när jag vill, sjunger hur jävla högt jag vill och känner jag inte för att städa på två veckor så kan jag skita i det. Jag kan gå och lägga mig när jag vill och behöver inte bli störd av nån som ska upp tidigt och jag kan dessutom duscha när jag vill FÖR DET ÄR INGEN SOM OCKUPERAR BADRUMMET UNDER 23 AV DYGNETS 24 TIMMAR.

När det gäller det sista så vet vi ju alla att karlar har ett sjukligt förhållande till toaletten, i vissa fall skulle man kunna se det som otrohet eftersom det inte är långt ifrån att de spenderar mer tid där inne än med sin så kallade partner. Det är väl kort och gott som Jennie beskrev det; "Tidning - check! Toa ledig - check! Okej ses om 2 timmar gumman!!! o sen "fyfaaan gå inte in dit förrän imorgon, toapappret tog slut" man ba mmmmmmmmmm älskar dig<3". Men det är ju en lite vinglig balansgång det där ändå, för hur det än är så vill man ju inte ha en karl som är för perfekt heller. Skulle jag komma hem och bli serverad ett litet hemmaspa med massage och en massa tända ljus så skulle jag springa till grannen och ringa polisen. Inga sånna tramserier hos mig inte!

Nej så fort jag har skaffat mina tre ungar så ska jag inte skilja mig men jag ska leva i ett särboförhållande med pappan. Vi kommer att skicka mat, ungar och allt förbannat mellan oss genom en underjordisk tunnel med rullband, all kontakt kommer att ske via walkie talkie förutom när vi faktiskt ses varannan lördag. Räkningar kommer endast att gå åt ena hållet, d.v.s. från mig till honom. Pengar kommer däremot att gå åt andra hållet, alltså från honom till mig. På så sätt kan jag ha mitt perfekta place för mig själv, han kan ha sina fotbollskvällar, timslånga toalettbesök och allt vad det är och ungarna kan på ett enkelt och smidigt sätt ta rullbandet dit dom känner för att vara för dagen!

Ja nu kan man ju utan problem konstatera att det var en jävla tur att man inte befann sig på höga igår och kollade på teamets hemmapremiär, vilken misär! Torsk med 5-2 eller nåt sånt mot Nyland och då var ändå Pär Styf, Andreas Byström, Henke Eriksson och Micke Pettersson med. Sist jag minns att Nyland var här så vinglade deras klack ut ur bussen och ställde sig och pissade på parkeringen det första dom gjorde och det är väl ungefär den bilden jag har av det där folket så därför känns det extra pinsamt. Tydligt är ju att det behövs ett gäng kvinnor i teamet i alla fall som kan styra upp ett och annat som jag har sagt en miljon gånger tidigare. Anna sa att backarna hade varit katastrofala och det tvivlar jag inte en sekund på...vissa av dom är trots allt ganska katastrofala överlag, inte bara på planen.

Annars då? Har sovit fyra timmar i natt och då var jag inte ens ute igår. Om man börjar med lite trevligt besök, lägger till att man somnar sent och sen passar på att lägga till en hund också när man ändå håller på så blir det lätt få timmar sömn. Vaknade och trodde att det var måndag men sen ringde mamma och då insåg jag att det faktiskt är söndag. Efter en promenad i finvädret blev soffan nästa anhalt, vilket jävla helvete det är att sitta och titta på folk som skrapar trisslotter på nyhetsmorgon! Dom vinner 2,7 mille åt höger och vänster och här sitter jag med en tjuga i plånboken ungefär, hur fan vore det om det kunde bli min tur nån gång?!

Till veckan är det verkligen plugg som gäller varje dag från morgon till kväll, jag kommer att sitta isolerad här uppe i lägenheten om ni undrar vart jag håller hus. Mina hemnycklar befinner sig på Sandö så jag kan ändå inte gå hemifrån. Man kan ju inte undgå att tycka lite synd om dom för övrigt, Sandö är ju inte direkt det roligaste stället att befinna sig på så det måste lösas snarast möjligt känner jag så att dom inte får men för livet!

I natt var jag på kungligt bröllop med min mormor minsann! Det var Vickan som skulle gifta sig och det hela skulle ske i något så flashigt och kungligt som en sporthall. Denna fantastiska sporthall (modell landgrenhallen) var gråmålad från golv till tak dagen till ära och i mitten, på själva golvet som man säger i sportkretsar, så stod det en massa sängar som folk fick köpa biljetter till, typ som sittplats alltså fast liggplats. Vickan hade håret uppsatt som en keps där skärmen alltså var av hår, hon var för övrigt höggravid och hade klätt sig i ett enda stort tygstycke. Det var inte helt fullsatt och vi hade ganska bra platser på ena läktaren faktiskt, plats nummer 100 och 101 närmare bestämt.

Det var en del som gick fel under själva bröllopet, mestadels med ljudet så alla hörde tyvärr inte den tatuerade karln från wallmans salonger som rev av en schlagerdänga utan dess like som man rätt ofta brukar göra på bröllop. Efteråt så var Vickan lite nere på grund av det, när jag kom ut så satt hon utanför i solen och deppade så jag gick helt sonika fram till henne och förklarade att "nämen såååå illa var det faktiskt inte". Hon satt där med Daniel, kunde man ju tro i alla fall meeeen det visade sig att jag totalt missat att hon hade gift sig med Pär Lernström. Hur som helst så tyckte Vickan om mig så pass att hon ville ha mitt nummer, fast själv hade hon ingen mobil tydligen så det var Pär som fick ta det istället.

Sen var det då dags för självaste bröllopsfesten och där dök det upp ett par bröder från Härnta (ingen nämnd ingen utskämd) som av nån anledning började jaga mig för att dom var så fulla. Vart jag än gömde mig så hittade dom mig men tillslut så däckade dom och då hade jag ju ääääntligen tid att äta en kexchoklad med hallon och blåbärssmak (?!). Började rota i väskan efter nåt att dricka också och hittade bara nån form av juice med morötter och allt förbannat i och det kändes ju inte allt för festligt. Jag fick helt enkelt gå iväg till en kiosk i närheten för att köpa en cola men det var ju stängt såklart. Fast..karln som ägde kiosken var som tur var kvar där så jag fick handla ändå tillslut - en halv cola som han blandade ut med vatten för 20 spänn. Det var ju som aningen mer festligt det! Påväg tillbaks till festen igen så gick jag förbi en restaurang som av nån anledning var full med katter och det hela slutade i alla fall med att jag sov hemma hos mormor och morfar med min boyfriend som jag för övrigt aldrig har sett i hela mitt liv. Det var min natt det, själv då?

Drömtydning är ju en form av terapi, eller en del i terapi om vi frågar psykoanalytikerna och framförallt då Freud. Att leta efter tydliga detaljer och sedan ta reda på vad de kan stå för är helt enkelt alltså ett sätt för oss att få reda på vad vårt undermedvetna har funderat på och kokat ihop under sista tiden som det tycker att vi kanske bör veta. Hela den här drömmen bestod väl i princip bara av tydliga detaljer (om än jävligt konstiga) och jag känner att jag inte ens borde försöka ta reda på vad mitt undermedvetna försöker säga mig trots att det uppenbarligen måste vara nåt jävligt intressant. Hur som haver, ett litet meddelande till Pär Lernström: Ring mig<3