HERR E GUD
I natt var jag på kungligt bröllop med min mormor minsann! Det var Vickan som skulle gifta sig och det hela skulle ske i något så flashigt och kungligt som en sporthall. Denna fantastiska sporthall (modell landgrenhallen) var gråmålad från golv till tak dagen till ära och i mitten, på själva golvet som man säger i sportkretsar, så stod det en massa sängar som folk fick köpa biljetter till, typ som sittplats alltså fast liggplats. Vickan hade håret uppsatt som en keps där skärmen alltså var av hår, hon var för övrigt höggravid och hade klätt sig i ett enda stort tygstycke. Det var inte helt fullsatt och vi hade ganska bra platser på ena läktaren faktiskt, plats nummer 100 och 101 närmare bestämt.
Det var en del som gick fel under själva bröllopet, mestadels med ljudet så alla hörde tyvärr inte den tatuerade karln från wallmans salonger som rev av en schlagerdänga utan dess like som man rätt ofta brukar göra på bröllop. Efteråt så var Vickan lite nere på grund av det, när jag kom ut så satt hon utanför i solen och deppade så jag gick helt sonika fram till henne och förklarade att "nämen såååå illa var det faktiskt inte". Hon satt där med Daniel, kunde man ju tro i alla fall meeeen det visade sig att jag totalt missat att hon hade gift sig med Pär Lernström. Hur som helst så tyckte Vickan om mig så pass att hon ville ha mitt nummer, fast själv hade hon ingen mobil tydligen så det var Pär som fick ta det istället.
Sen var det då dags för självaste bröllopsfesten och där dök det upp ett par bröder från Härnta (ingen nämnd ingen utskämd) som av nån anledning började jaga mig för att dom var så fulla. Vart jag än gömde mig så hittade dom mig men tillslut så däckade dom och då hade jag ju ääääntligen tid att äta en kexchoklad med hallon och blåbärssmak (?!). Började rota i väskan efter nåt att dricka också och hittade bara nån form av juice med morötter och allt förbannat i och det kändes ju inte allt för festligt. Jag fick helt enkelt gå iväg till en kiosk i närheten för att köpa en cola men det var ju stängt såklart. Fast..karln som ägde kiosken var som tur var kvar där så jag fick handla ändå tillslut - en halv cola som han blandade ut med vatten för 20 spänn. Det var ju som aningen mer festligt det! Påväg tillbaks till festen igen så gick jag förbi en restaurang som av nån anledning var full med katter och det hela slutade i alla fall med att jag sov hemma hos mormor och morfar med min boyfriend som jag för övrigt aldrig har sett i hela mitt liv. Det var min natt det, själv då?
Drömtydning är ju en form av terapi, eller en del i terapi om vi frågar psykoanalytikerna och framförallt då Freud. Att leta efter tydliga detaljer och sedan ta reda på vad de kan stå för är helt enkelt alltså ett sätt för oss att få reda på vad vårt undermedvetna har funderat på och kokat ihop under sista tiden som det tycker att vi kanske bör veta. Hela den här drömmen bestod väl i princip bara av tydliga detaljer (om än jävligt konstiga) och jag känner att jag inte ens borde försöka ta reda på vad mitt undermedvetna försöker säga mig trots att det uppenbarligen måste vara nåt jävligt intressant. Hur som haver, ett litet meddelande till Pär Lernström: Ring mig<3
