Helge N
Hej och hååå! Fina dagar må jag säga! I lördags var det kalajs med kvällssol, mat, vin och annat gott. Kvällssolen var godast. Igår satt jag och Anna på donken och mådde, där var det kö tamefan ut genom dörren och det kändes lite som att det var en återträff efter lördagens bravader eftersom alla såg mer eller mindre bakis ut. Jag måste ha sett riktigt trött ut eftersom jag först och främst fick frågan om jag är farlig och sen om jag bitts. Otroligt nog så kom Gurren dit och han såg mest bakis ut av alla och då hade han inte ens varit ute vilket man ändå måste säga är en bedrift. Trots att han såg sliten ut så va hjärnan på topp och han drog årets slutsats; "ÄH, Man mår ju bra av socker, annars skulle det inte finnas". Det kändes bra att höra, det innebär ju att det bara är att äta på helt enkelt?
Nästa anhalt blev bolagsbryggan där vi satt och glassade utan glass. Fick oväntat sällskap igen av Daniel och sedan nån annan tjomme som dök upp från ingenstans, fast han hoppade ner så vi kan ju säga att han dök upp uppifrån. När vi suttit nog länge och domnat bort i röven så tog vi en promenad...men vi hann inte så långt för Anna blev dödssjuk i skoskav så det var bara att gå tillbaks. Vi mellanlandade på rik och blev sittandes där ett tag innan vi hämtade bilen och åkte ut till Svartvik.
Idag har jag haft alla andra dagar än måndag, veckan och ordningen på saker och ting är ju totalt förstörd och det är ju ingen annan än Jesus som är skyldig till det. Den årliga picknicken i stadsparken är i alla fall avklarad med kubbspel och allt vad det var. Jag hamnade självklart i laget som förlorade men eftersom vinnarna fick plocka undan så kan jag inte göra annat än att hålla med Amanda som sa att det aldrig varit så bekvämt att förlora. Nu ska jag smälla i mig tacos hemma hos mamma och pappa, snylta är ju det bästa det!
