Jovars!
I lördags vaknade jag klockan 6 på morgonen, brukar se till att göra det på lördagar eftersom det som oftast känns ganska onödigt att sova ut.....Efter några timmar framför tvn och ett antal barnprogram senare så kom Annelie hit och frågade om jag ville hänga med till Birsta vilket jag gjorde. Först tog vi en promenad bort till macken och köpte vatten. Tyckte först att det såg stängt ut men Annelie talade om att det minsann var öppet trots att det inte var, citat, "smullfockat". Skrattade gott åt det jag, ungefär lika gott som den gången när hon berättade om en kille som hade ramlat och fått "en faktura i armen".
Anyway, att vara i Birsta med Annelie och Andreas är som att vara ute med ett par som har varit gifta i 30 år. Jag och Kicki gick mest bara runt och skrattade åt dom, dom är ju för gölliga! Efter att vi gått runt på ikea och dom bränt massa pengar och jag cirka 40000 kalorier så satte vi oss på en bänk utanför en stund för att ladda batterierna. Blev dock ingen längre vila för rätt vad det var så stod det en karl på parkeringen som skrek: "Jag ska hälsa från farmor!!" Min första tanke då var hur i helskotta han kunde känna min farmor, min andra tanke var att det kanske handlade om nån annan farmor och min tredje tanke var att man kanske borde hälsa tillbaks i vilket fall som helst men det blev liksom aldrig nåt riktigt bra läge.
När det väl var dags att lasta in alla grejer i bilen så uppstod ju det gamla vanliga problemet med att komma ihåg vart fan man har parkerat. Räddningen denna gång blev att Andreas lyckades parkera precis lika fult som bilen bredvid när vi kom dit så att vi var tvugna att ta kort på det hela. Det var ju helt enkelt bara att kolla på dom bilderna då och leta upp skyltarna i bakgrunden tänkte vi, visade sig dock att alla skyltar på hela parkeringen var likadana. Varför inte liksom? Det löste sig hur som helst och hem kom vi tillslut efter en jakt på ett öppet systembolag som misslyckades totalt.
Finparkeringen!
