ingenbloggiskogen

Imorse väcktes jag av nåt pucko till karl som ringde (självklart från ett 08-nummer) och ville tacka för senast. Aaa..tack själv fast..näe??! Dock så börjar jag bli van, det är inte första gången jag får ett konstigt samtal och det sjuka är att det alltid handlar om nåt jättekonstigt, det är inte bara folk som ringer fel, ber om ursäkt och lägger på..nejnej. Kan ju börja med ett fint exempel när det var nån kärring som ringde och som jag verkligen inte hade nån aning om vem det var;

-Men heeeej Johanna!
-Hej?
-Hur är det?!
-Jorå, det är bra..
-Men gud vad skönt att höra, hur går det med allt då?
-Ehm...bra?
-Har du nåt du vill berätta för mig?
-Njae, det vet jag inte?
-Ska inte du ha en liten bebis?
-haha nej inte vad jag vet?
-Men guuud, vart har jag kommit nu?

Fel förslagsvis? Precis som hon som ringde från specialistmottagningen och tyckte att jag hade ringt och beställt en massa piller (årets konstigaste samtal) och han som trodde att han ringde till sin fru. Sen har vi ju karln från Sundsvall som har ringt fel mer än en gång. Sist ringde han när jag stod i badrummet och skulle iväg på fest;

-Tjenare Johanna, är du långt borta?
-Om jag är långt borta?
-Ja?
-Från vad?
-Är det inte Johanna Bergman, Sundsvalls orienteringsklubb?

Jag har väl för fan inte orienterat sen förra livet?! SLUTA RING MIG OM EN MASSA KONSTIGA SAAAAKEEEEEEEEER!!