Väder-SM
Det är många som har hört av sig till mig idag och undrat om jag inte har lyckats gå ut utan paraply och hamnat mitt i värsta skyfallet som skådats sen jesu födelse nån gång under den senaste tiden. Joooråååå, senast idag faktiskt! Inte mindre än två gånger lyckades gud lura ut mig med lite sol och PRECIS när jag har kommit ut så har det börjat vräka ner. Och då menar jag verkligen vrääääkaaaaa. Jag har fått minst 700 hål i huvudet och gud har bara suttit där uppe och tittat på, asgarvat, käkat lite popcorn och sen asgarvat igen.
Allt detta vatten fick mig i alla fall att tänka på midsommar. Vi firade i Norrfällsviken hos Jennan för andra året i rad och det var Amanda som hade fått den stora äran att köra dit. Här i stan var det sol och varmt som bara den och det höll väl i sig ungefär till Älandsbro och sen spårade det ur och började ösregna. Vindrutetorkarna på Amandas bil hade tydligen inte varit att lita på den senaste tiden MEN det hade fixat sig så det var ju lugnt. I alla fall tills torkarbladet på förarsidan fastnade i det andra och flög av hux flux mitt på E4an i hundratiokilometeritimmen. Vindrutetorkaren fotsatte ju dock att gå, men utan torkarblad så repade den rutan och det regnade ju så vi var ändå tvungen att ha den på så att det gick att se lite i alla fall. Amanda fick alltså kort och gott sitta och luta sig över på andra sidan där Linnéa satt för att kunna se nånting och jag och Jennan satt i baksätet tillsammans med en melon och skrattade så tårarna rann.
Erik hade kört bilen bakom oss bra länge men precis innan dendär fantastiska lilla incidenten så hade han kört om oss och dragit iväg uppöver. Och det var ju seeeviiindumt för han visste inte vart vi skulle. Vi hittade tillslut en rastplats i alla fall där vi kunde stanna och försöka lösa hela grejen med vindrutetorkaren. Bladen gick inte att byta så det var bara att vinkla ut den istället för att den inte skulle repa rutan och sen hoppas på att det skulle ge fan i att regna på ett tag. Sen körde vi hela vägen med vindrutetorkaren rakt ut i luften som nåt spjut och det lär ha sett fullständigt normalt ut gissar jag. Vi hann ikapp Eriks bil i alla fall och hä blev en lyckad midsommar tillslut efter många om och men!
Allt detta vatten fick mig i alla fall att tänka på midsommar. Vi firade i Norrfällsviken hos Jennan för andra året i rad och det var Amanda som hade fått den stora äran att köra dit. Här i stan var det sol och varmt som bara den och det höll väl i sig ungefär till Älandsbro och sen spårade det ur och började ösregna. Vindrutetorkarna på Amandas bil hade tydligen inte varit att lita på den senaste tiden MEN det hade fixat sig så det var ju lugnt. I alla fall tills torkarbladet på förarsidan fastnade i det andra och flög av hux flux mitt på E4an i hundratiokilometeritimmen. Vindrutetorkaren fotsatte ju dock att gå, men utan torkarblad så repade den rutan och det regnade ju så vi var ändå tvungen att ha den på så att det gick att se lite i alla fall. Amanda fick alltså kort och gott sitta och luta sig över på andra sidan där Linnéa satt för att kunna se nånting och jag och Jennan satt i baksätet tillsammans med en melon och skrattade så tårarna rann.
Erik hade kört bilen bakom oss bra länge men precis innan dendär fantastiska lilla incidenten så hade han kört om oss och dragit iväg uppöver. Och det var ju seeeviiindumt för han visste inte vart vi skulle. Vi hittade tillslut en rastplats i alla fall där vi kunde stanna och försöka lösa hela grejen med vindrutetorkaren. Bladen gick inte att byta så det var bara att vinkla ut den istället för att den inte skulle repa rutan och sen hoppas på att det skulle ge fan i att regna på ett tag. Sen körde vi hela vägen med vindrutetorkaren rakt ut i luften som nåt spjut och det lär ha sett fullständigt normalt ut gissar jag. Vi hann ikapp Eriks bil i alla fall och hä blev en lyckad midsommar tillslut efter många om och men!
Kommentarer
Trackback
